claude

Vaknade framåt halv två. Fick frukost.
Såg telefonen - 4 missade samtal 1 meddelande "12.30 at Cadorna station, if you still wanna come to como. see you there".
Insåg att jag missat min o mina vänners planerade heldag vid Como sjön. Svor.
Tog en dusch. Tog på mig samma skitiga kläder igen.
Började blöda näsblod. Svor igen. Hade näst intill somnat när jag var tvungen o gå.
Insåg att mina skor gått i två delar. Svor.
Lämnade byggnaden iklädd en nätt kornblå silk-aktig klänning med ett par slitna gamla espandrillos storlek 45.
Kom ut o svor ännu en gång över att jag missat Como när jag kvart i sex på eftermiddagen möttes av ett 35° Milano a.k.a Staden utan luft.
Tog mig ned i tunnelbanan. Försökte att inte låtsas om att Milano stirrade på mig som jag var någon galen heroinist när jag kom släpandes med mina skitiga slitna espandrillos storlek 45 fötter.
Hoppade på en trång tunnelbana. Blev inklämd vid en äldre man som troligtvis inte tagit en dusch sedan glödlampan uppfanns. Insåg efter fem stationer att jag åkte åt fel håll. Svor.
Ipoden dog. Svor. Bytte tunnelbana.
Insåg när jag släpade mig från tunnelbanan att Lisa hade sin konfirmationsliknandegrej idag o att jag sagt att jag inte kunde komma då jag missuppfattat tiden o skulle vara i Como då men att jag nu skulle komma intraskandes när det var över. Svor.
Kom in möttes av det minst pigga muntra gänget.
Fick två stora puppyeyes som gnylade om att jag inte var i Como o ändå inte kommit. Svor för åttioandra gången över att jag inte var i Como.
Satte mig ned o kände mig ensam o bitter när jag insåg att det var söndag o min näst sista lediga helg i Milano var i princip över.
Svor över att Ash inte är här längre.
Svor över att det snart är över.

Fan helt enkelt.

---

Igår vaknade jag av att Ash telefonbombade mig vilket var tur då jag helt missat o ställa väckarklocka.
Åkte till Malpensa Airport med Ash o Anice, där Ash var tvungen att ta ut en tredje del av hennes packning pga (och kvinnan hade gett bort högar med grejer två ggr till välgörenhet o två ggr till oss)
Sen åt vi lunch och efter det vart det dramatiskt farväl.
Därefter åkte jag o Anice hem till Anice o pratade om livet, slocknade, vaknade klockan sju, gick ut tog en ape, drog varförsig o gjorde oss iordning, möttes upp i Ticnese o satt ett tag, tog oss till Hotel The Gray vid duomo o åkte upp till födelsedagskalaset på terrassen o mötte A.
Spenderade hela kvällen där tills  framåt morgon kvisten då jag traskade runt i Milano - barfota. (som sagt hade skorna gått i två delar)

Deras nya aupair har backat ur i sista minuten.
Matteo o Lisa var tvungna att komma hem från skolan pga sjukdom.
Lara hade löss.
Good times!

Nej men ärligt talat är det jäkligt good times. I mix med sucky times.
Jag vet inte har man ska sätta ett finger på det hela. Vet inte om jag någonsin känd mig så blandad inför någonting i hela mitt liv. (jo jag är lite melodramatisk ibland.)
Men jag har nu faktiskt en hembiljett. En dag en tid o ett plan. (Tack så mkt mamma. har inte kunnat svara på sms pga av min personliga finansella kris.)
Och på ett sätt när jag ser bilder från nära o kära hemma, eller bara hör om någonting som står på hemma så känner jag:
"Åh snart är jag där o kan vara med o leka!" men sedan har jag på senare tid när jag börjat inse att det här faktiskt är över nu, min milano-tid o livet jag har här så känner jag bara "Va fasen ska jag hem o göra?!".
Ja sen tänker jag på själva jobbet o så känns det plötsligt rätt värt att åka hem..

Men helgerna är himla fina.

Denna helg i princip bodde jag hos Anice som bor på 13e våningen.. o det är en jääkla shysst lägenhet ska jag säga er.
Kom dit fredag kväll o käkade o klädde mig. Senare gick vi ut med P + besökare.
Lördagmorgon vaknade vi upp, släpade oss till supermarketen o bageriet, traskade hemåt, drog ner rullgardinerna o försökte att inte låtsas om den fina dagen som pågick där utanför o såg på film o sov.
Senare kom A över o vi lagade stor, så in i sketans god OCH oitaliensk, middag. Sedan ut med P + besökare igen.
Söndag. Åh härlig söndag. Jag vaknade i en mittskåra mellan de två madrasserna med två snorkande kvinnors alla lemmar slängda över mig. Vi duschade, städade, mötte H, gick ut för kaffe, traskade till California Bakery där Philadelphia har tagit över för en månad o allt är Philadelphia Kitchen. Dessa hade därmed ordnat så man kunde köpa en stor picknick-korg, ta en picknick-filt, gigantiska samt mindre kuddar o lägga sig på gräset utanför o njuta. Faaaantastiskt.
Det åts bagels, fruktsallader, pommes, äppelkakor, dödliga chokladtårtor... ja allt som allt alltså.
Därefter spatserade vi tillbaka till stället vi haft kaffe på på morgonen o avnjöt en apertivo.
Förbaskat Jäkla fin helg!
Nu ska jag kila till PK. eller CB.
koolt med förkortningar.
Ciao

Nu är jag så förbaskat trött på detta.
Varför ska Katja-Matmonstret-Klefbeck drabbas av nån jäkla Hej-Hopp-Du-Kan-Knappt-Äta-Ett-Skit-Utan-Att-Magen-Goes-Bananas-Tjosan?!
Livet är så orättvist.. ("o jag, jag blir aldrig kung")
Mor. Far. Kan ni kolla om det finns någon mat-mag-dietist-whatever-doktor jag kan få tid hos när jag kommer hem?
Såg f.ö. att ni ringt.. men hade/har inga pengar på mobilen så kunde/kan inte ringa upp.. förlåt, jag är svår o onårbar jag vet.. men mellan typ halv fem o halv åtta är bättre. Större chans att jag märker att det ringer.

Emelie - Det är Petras halvätna burgare. sugen?
Cilla - Självfallet! Bara skönt o få vädra lite en varm solig dag! (nej sa va tills han ungefär sagt om frågan 15 ggr då jag först inte trodde det var möjligt att jag faktiskt hört rätt. När jag sedan förstod sa jag NEJ GÅ. HÄR. IFRÅN!)

Nu är det en vecka till min Mama Ash (Hash som italienarna uttalar det) åker.
det suger.

idag satt jag i parken en stund past-school pre-work så att säga. Med mig själv.
Tanken var att studera men i trettiogradig värme o dagars utebliven sömn går det sällan bra.
Så strosade en bekant förbi o slog sig ned o vi språkades om saker o ting.
Mitt i allt traskar en man fram (något som dock händer allt som oftast i det här landet, men detta var en klass för sig).
Först frågar han om språket, ganska standard, o nationalitet, även det standard..
Sedan frågar han om han kan få en puss, "Nej."
Lust o gå ut o ta en drink ikväll? "Nej."
Lust o gå på bio? "Nej."
Lust o gå på fotboll? "Nej."

Så förklarade vi att vi ville vara ifred.
Okej, sa han o satte sig ner på huk.(?) Så vi satte igång att prata om vårt igen o efter bristande framgång sa vi åt honom o gå.
Då satte han igång ett mummel om att han var ful o oälskad. Sen sa han adjö o strosade iväg.
Men efter att ha gått en bit så vänder han på klacken, kommer fram igen o frågar på fullaste allvar:

"Can I have your underware?"

Håller på att knåpar ihop en lista.. jag skall framföra den till eder när jag känner mig mogen.

Förövrigt känns det underligt hur folk försvinner.
Charlotte åkte hem för sådär en o en halv vecka sedan. Mama Ash åker baske tillbaka till andra sidan jordklotet om ca en o en halv vecka.
Träffade min italienske-vän och berättade att jag hängt med hans vän, som jag även känner, för någon vecka sedan när jag var ute på dagliga äventyr. Så talar han om för mig att han nu flyttat tillbaka till Venedig pga jobbjidder. Så han lär jag väl aldrig träffa igen.
Det känns så underligt..
Man skaffar massa nya vänner som man sedan måste lämna eller tas ifrån.

---