claude

Claude har gått i ide en tid. Det har varit en del annat o fixa o dona med när jag väl haft tillgång till internet.
MEN - Nästa måndag, 9e novemer. Jag & Petra..
Vi har en biljett till Milano klockan kvart i sju på morgonen.
Vi har, tack vare Ale, en central charmig bostad i ett trevligt område som väntar oss.
Vi har, tack vare ett restaurang på italiensk restaurang, jobbkontakter. (ja sen kan nog karln min hjälpa oss där med)

Hasta la vista Barca!

sitter med P på ett ställe som heter Travel Bar (anledning: de har WiFi)
De flesta som jobbar här är australiensare o de anordnar olika turist grejer.
Vi börjar dock tveka över vårt tillhåll då det just sprang en kackerlacka kors o tvärs över golvet under oss.
Men vi skrek fint o flaxade o drog upp fötterna så karlarna fick ta hand om grovjobbet o kom springande med en kvast o började jaga ut den jäkeln.
Jag skulle nu googla får o se om det är sant om man trampar på en kackerlacka så kommer ett stort gäng till på dess begravning som man säger.. o det jag Då får upp på varannan träff är: KACKERLACKOR SPRIDS I RAKETFART I SVENSKA HEM!
Jag vet inte om jag kommer våga komma hem.. någonsin.
I Italien såg jag baske mig inga kackerlackor. Bara små saker som sprang runt i badrummet (...)

Jag har iaf fått jobb, inget yrke jag är stolt över att yttra. men jag är en del av den finansiella krisen. Pga av vad?
Jo att köpa mat o förbaskat massa apotekbesök.
Hyran betalas om en vecka eller så. Jag har till det iaf.. sen... får jag grilla kackerlackor på terrassen.
Vi har hittat Lidl iaf! Jag o P blev extas! 8 små yoghurtar för 5 kronor - Check! fynd.
Fast magen går inte så bra.. jag letar o letar efter så mkt glutenfritt jag kommer över.. och sockerfritt.. och laktosfritt.. Det blir klurigt när man letar efter den billigaste maten.

Men jag får iaf finbesök nästa fredag. DET är något positivt.
Nu har P blodsockerfall och behöver få i sig föda.
Alltså - Över och ut!


förresten är det världens stadsgatukalas nu i ett par dagar. Mercé heter det. Det kan ni läsa om om ni vill.
puss.

Nu sitter jag o sunk-svettas pa ett internetcafé som är precis vid oss.
De andra donnorna ligger o steker fläsket pa stranden. Jag har haft en nääästan lika härlig dag.

Min böld pa skinkan vart ju värre o värre när jag skulle sticka o i onsdags kväll lag jag apatisk i varan soffa medan Petra o Amanda fixade ordning pa terrassen.
När jag steg upp pa torsdag morgon hade min lilla kompis blivit blondin (det hade blivit gult till storleken av en krona mitt pa och tva tredjedelar av min lilla skinka var hard.
Jag lade pa en ny asolsprit-läggning i brist pa annat o skuttade ut, vi gick lite tog oss sedan till IKEA för o äta och inhandla lite sma saker.
Sedan var vi o storhandlade middagsmat för igar o idag eftersom idag är kataloniens nationaldag o vi var osäkra pa vad som skulle va öppet.
Därefter traskade vi hem o ja sa var det med det.. men när Katja Klefbeck sen tänkte byta brax upptäcktes nagot som inte ska vara pa skinkan.
Fläckar..
sa tog av kompressen som var helt ner dyngad i blod o var... och japp, den hade spräckts!
Sa idag iaf sa är damerna pa stranden o jag har varit pa en akutklinik som en pa ett apotek förklarade vägen till.
"och nu till huvudnyheterna..": Mamma! De pratade ENGELSKA!
jag vet, det är helt otroligt.

Fick ligga pa en brits iaf o farbror spanjor doktor klämde o kände pa min lilla stjärt.
Jag försökte, förgäves dock, förklara att jag ville ha en tamponad det var allt jag ville ha, men det hade jag ju ingen aning om vad det hette pa engelska, o farbror spanjor doktorn la pa antibiotisk kräm (som f.ö. var knall neon gul o sag ut som godis..) o gav mig recept o sa att inget kan tömmas eftersom det är sa hart o krämen ska tunna ut det sa det rinner ut.
Pa mandag ska jag till ett annat sjukhus. För det sa farbror spanjor doktorn att jag skulle göra.

Där ja! nu blev det lite billigare än att jag skulle förklara hur det gick med min lilla kompis via telefon!

Nu sitter jag här eftersom damerna inte kommer hem fören om en o en halv timme nu o de har nyckeln.
kanske skuttar upp till terrassen o sitter där o tänker pa livet döden gud o sànt.

Lägenheten är iaf väldigt fin o ikväll kommer herrn i huset.
Jag har fortfarande det svenska nummret. Inte kittat spanskt ännu men det kommer..

Nej, om man skulle dra o ut o försmäkta i värmen.

Adiooos Amigooos!!

.. så sa hon. Hudläkaren som min "böld"-läkare språkades med.
Ja, det och "Inte ska du gå på antibiotika IGEN! (jag har käkat tre omgångar denna sommar). tvätta dig en gång i veckan i en månad med Hurbsrkgbd. Syster, lägg asolsprit omslag på den nu."
Syster Lenah höll inte riktigt med.
När Fru Doktorn hade lämnat rummet o Katja Bölden Klefbeck låg där på britsen med rumpan i vädret satte hon sig vid sitt lilla bord o mumlade:
".. asolspritomslag.. pfft.. kommer ju inte göra någon skillnad. antibiotika skulle jag ha sagt.. men nänä.. visst.. vi gör väl såhär då. inte för att det lär hjälpa.."
Sedan blev det obligatorisk omläggning av rygg-hålet o lite kläm o känn på kompisarna i armhålan.

Sista vända imorn. Lite melankoliskt. Som att ta farväl av en semester-romans. Vi har ju haft en hel sommar ihop.
Jag o syrrorna.
Lotta. Lenah. Pirjo. Ellinor. Irmeli. Ingrid. + Rastlösa pratkvarnen till dam i receptionen som jag inte vet namnet på. Vi har väl haft det mysigt ihop va? Ni kommer sakna mig. Ni vet bara inte om det än..

Sen borde man väl slänga ut ett Tack även till de där två nötterna på SöderKliniken a.k.a Gökboet. Var ju trots allt de som handskades med den första "Kratern". Som gjorde sitt bästa för att hålla god min när den explodera.
Och till Sarah för att jag fick klämma sönderhennes hand och som stod ut att se på när de grävde i min rygg.
Och till Annelie a.k.a Katjas Privata Hemtjänst som så snällt kom till hem till mitt kök o la om efter arbetstid.
Och kanske lite till Dr. Åsa a.k.a Fröken-"jag har problem med att säga ordet Bajsa" som satt o lyssnade när jag gaggade om min knasiga mage.
Och kanske till Doktor o Syster utan namn på Gastro-kliniken på Sofiahemmet som sprayade snuskig banansmakande bedövning i halsen på mig o sen tryckte ner en kamera o kikade runt o nöp lite bitar från mitt inre, som lät mig se min strupe, magsäck o tolvfingertarm. (skitintressant!)
Och kanske till A som stod ut med att jag smög upp varje morgon när han var här, för att gå på min dagliga omläggning, som hjälpte mig klä på mig, lagade mat till mig o pysslade om mig när jag helst skulle kapat av hela min kropp.
Och kanske till Emelie a.k.a Fröken-"Jag är så rädd för blod o dylikt att jag inte ens vågar se på Grey's Anatomy" som tappert gjorde rent och la om mitt snuskiga rygghål när vi var på sjön.

När jag tänker efter har det varit väldigt många inblandade i min Böld- och Mag-sommar.
Tack då.

jahopp.
nu var klockan 9.20 då.
jag har lämnat av barnen på skolan för sista gången.
sa hej då till Lisa imorse. sa hej då till Simona imorse. sa hej då till Andrea imorse.
igår träffade jag anice o petra för en sista ape på spritz vid navigli. sedan träffade jag a.
det är lite för många hejdå'n iklämt på ett halvt dygn för en liten klåda som inte är så väldans bra på't.
har iaf lärt mig att det är lättare om man säger "vi ses". även om det ibland är klurigt att intala sig själv att det är sant..

klockan 10 anländer min taxi till Linate. sen lär jag väl få hålla mig som attans för att inte kissa i byxan av nervositet att inte få ha med min övervikt. så mkt kläder o skor som jag fått göra mig av med nu, så förtjänar jag att få komma med!
nu ska jag väl... ta en sista espresso i mitt kök.

Vaknade framåt halv två. Fick frukost.
Såg telefonen - 4 missade samtal 1 meddelande "12.30 at Cadorna station, if you still wanna come to como. see you there".
Insåg att jag missat min o mina vänners planerade heldag vid Como sjön. Svor.
Tog en dusch. Tog på mig samma skitiga kläder igen.
Började blöda näsblod. Svor igen. Hade näst intill somnat när jag var tvungen o gå.
Insåg att mina skor gått i två delar. Svor.
Lämnade byggnaden iklädd en nätt kornblå silk-aktig klänning med ett par slitna gamla espandrillos storlek 45.
Kom ut o svor ännu en gång över att jag missat Como när jag kvart i sex på eftermiddagen möttes av ett 35° Milano a.k.a Staden utan luft.
Tog mig ned i tunnelbanan. Försökte att inte låtsas om att Milano stirrade på mig som jag var någon galen heroinist när jag kom släpandes med mina skitiga slitna espandrillos storlek 45 fötter.
Hoppade på en trång tunnelbana. Blev inklämd vid en äldre man som troligtvis inte tagit en dusch sedan glödlampan uppfanns. Insåg efter fem stationer att jag åkte åt fel håll. Svor.
Ipoden dog. Svor. Bytte tunnelbana.
Insåg när jag släpade mig från tunnelbanan att Lisa hade sin konfirmationsliknandegrej idag o att jag sagt att jag inte kunde komma då jag missuppfattat tiden o skulle vara i Como då men att jag nu skulle komma intraskandes när det var över. Svor.
Kom in möttes av det minst pigga muntra gänget.
Fick två stora puppyeyes som gnylade om att jag inte var i Como o ändå inte kommit. Svor för åttioandra gången över att jag inte var i Como.
Satte mig ned o kände mig ensam o bitter när jag insåg att det var söndag o min näst sista lediga helg i Milano var i princip över.
Svor över att Ash inte är här längre.
Svor över att det snart är över.

Fan helt enkelt.

---

Igår vaknade jag av att Ash telefonbombade mig vilket var tur då jag helt missat o ställa väckarklocka.
Åkte till Malpensa Airport med Ash o Anice, där Ash var tvungen att ta ut en tredje del av hennes packning pga (och kvinnan hade gett bort högar med grejer två ggr till välgörenhet o två ggr till oss)
Sen åt vi lunch och efter det vart det dramatiskt farväl.
Därefter åkte jag o Anice hem till Anice o pratade om livet, slocknade, vaknade klockan sju, gick ut tog en ape, drog varförsig o gjorde oss iordning, möttes upp i Ticnese o satt ett tag, tog oss till Hotel The Gray vid duomo o åkte upp till födelsedagskalaset på terrassen o mötte A.
Spenderade hela kvällen där tills  framåt morgon kvisten då jag traskade runt i Milano - barfota. (som sagt hade skorna gått i två delar)

Deras nya aupair har backat ur i sista minuten.
Matteo o Lisa var tvungna att komma hem från skolan pga sjukdom.
Lara hade löss.
Good times!

Nej men ärligt talat är det jäkligt good times. I mix med sucky times.
Jag vet inte har man ska sätta ett finger på det hela. Vet inte om jag någonsin känd mig så blandad inför någonting i hela mitt liv. (jo jag är lite melodramatisk ibland.)
Men jag har nu faktiskt en hembiljett. En dag en tid o ett plan. (Tack så mkt mamma. har inte kunnat svara på sms pga av min personliga finansella kris.)
Och på ett sätt när jag ser bilder från nära o kära hemma, eller bara hör om någonting som står på hemma så känner jag:
"Åh snart är jag där o kan vara med o leka!" men sedan har jag på senare tid när jag börjat inse att det här faktiskt är över nu, min milano-tid o livet jag har här så känner jag bara "Va fasen ska jag hem o göra?!".
Ja sen tänker jag på själva jobbet o så känns det plötsligt rätt värt att åka hem..

Men helgerna är himla fina.

Denna helg i princip bodde jag hos Anice som bor på 13e våningen.. o det är en jääkla shysst lägenhet ska jag säga er.
Kom dit fredag kväll o käkade o klädde mig. Senare gick vi ut med P + besökare.
Lördagmorgon vaknade vi upp, släpade oss till supermarketen o bageriet, traskade hemåt, drog ner rullgardinerna o försökte att inte låtsas om den fina dagen som pågick där utanför o såg på film o sov.
Senare kom A över o vi lagade stor, så in i sketans god OCH oitaliensk, middag. Sedan ut med P + besökare igen.
Söndag. Åh härlig söndag. Jag vaknade i en mittskåra mellan de två madrasserna med två snorkande kvinnors alla lemmar slängda över mig. Vi duschade, städade, mötte H, gick ut för kaffe, traskade till California Bakery där Philadelphia har tagit över för en månad o allt är Philadelphia Kitchen. Dessa hade därmed ordnat så man kunde köpa en stor picknick-korg, ta en picknick-filt, gigantiska samt mindre kuddar o lägga sig på gräset utanför o njuta. Faaaantastiskt.
Det åts bagels, fruktsallader, pommes, äppelkakor, dödliga chokladtårtor... ja allt som allt alltså.
Därefter spatserade vi tillbaka till stället vi haft kaffe på på morgonen o avnjöt en apertivo.
Förbaskat Jäkla fin helg!
Nu ska jag kila till PK. eller CB.
koolt med förkortningar.
Ciao

Nu är jag så förbaskat trött på detta.
Varför ska Katja-Matmonstret-Klefbeck drabbas av nån jäkla Hej-Hopp-Du-Kan-Knappt-Äta-Ett-Skit-Utan-Att-Magen-Goes-Bananas-Tjosan?!
Livet är så orättvist.. ("o jag, jag blir aldrig kung")
Mor. Far. Kan ni kolla om det finns någon mat-mag-dietist-whatever-doktor jag kan få tid hos när jag kommer hem?
Såg f.ö. att ni ringt.. men hade/har inga pengar på mobilen så kunde/kan inte ringa upp.. förlåt, jag är svår o onårbar jag vet.. men mellan typ halv fem o halv åtta är bättre. Större chans att jag märker att det ringer.

Emelie - Det är Petras halvätna burgare. sugen?
Cilla - Självfallet! Bara skönt o få vädra lite en varm solig dag! (nej sa va tills han ungefär sagt om frågan 15 ggr då jag först inte trodde det var möjligt att jag faktiskt hört rätt. När jag sedan förstod sa jag NEJ GÅ. HÄR. IFRÅN!)

Nu är det en vecka till min Mama Ash (Hash som italienarna uttalar det) åker.
det suger.

idag satt jag i parken en stund past-school pre-work så att säga. Med mig själv.
Tanken var att studera men i trettiogradig värme o dagars utebliven sömn går det sällan bra.
Så strosade en bekant förbi o slog sig ned o vi språkades om saker o ting.
Mitt i allt traskar en man fram (något som dock händer allt som oftast i det här landet, men detta var en klass för sig).
Först frågar han om språket, ganska standard, o nationalitet, även det standard..
Sedan frågar han om han kan få en puss, "Nej."
Lust o gå ut o ta en drink ikväll? "Nej."
Lust o gå på bio? "Nej."
Lust o gå på fotboll? "Nej."

Så förklarade vi att vi ville vara ifred.
Okej, sa han o satte sig ner på huk.(?) Så vi satte igång att prata om vårt igen o efter bristande framgång sa vi åt honom o gå.
Då satte han igång ett mummel om att han var ful o oälskad. Sen sa han adjö o strosade iväg.
Men efter att ha gått en bit så vänder han på klacken, kommer fram igen o frågar på fullaste allvar:

"Can I have your underware?"

Håller på att knåpar ihop en lista.. jag skall framföra den till eder när jag känner mig mogen.

Förövrigt känns det underligt hur folk försvinner.
Charlotte åkte hem för sådär en o en halv vecka sedan. Mama Ash åker baske tillbaka till andra sidan jordklotet om ca en o en halv vecka.
Träffade min italienske-vän och berättade att jag hängt med hans vän, som jag även känner, för någon vecka sedan när jag var ute på dagliga äventyr. Så talar han om för mig att han nu flyttat tillbaka till Venedig pga jobbjidder. Så han lär jag väl aldrig träffa igen.
Det känns så underligt..
Man skaffar massa nya vänner som man sedan måste lämna eller tas ifrån.

---

Nu ska jag tala om något väldigt jobbigt o jävligt för er.

Som många av er må veta har jag tidigare pratat om hur jag har problem med min magmun, och p.g.a detta fått uppstötningar/kräkningar som bara flugit fram när jag ätit. Ja, det låter och är väldigt äckligt.
Ja eller jag har tänkt att det var min magmun som var problemet.
Problemet har fortsatt även här och jag har blivit så fruktansvärt trött på det (det är inte det roligaste o få flygandes upp i munnen vid olägliga stunder o platser..)
Sedan pratade jag med Charlotte om det här, mer o mer då jag blev allt mer trött på det. Plus att jag konstaterade att jag fick det mer av vissa ting än andra.
Och det visade sig att hennes syster har en sorts intolerans med samma symptom o ting som jag får, det handlar om vad jag äter alltså. Jag har alltså möjligtvis Fruktos intolerans. Nån skit om att enzymerna eller nåt tjosan i magen inte kan bryta ner viss mat ordenligt o blabla.. Jag skall icke äta något med fruktos eller rör-socker i.
Jag beklagade mig idag över att jag typ inte kan äta någonting, vilket Charlotte då förklarade att hennes syster i princip faktiskt inte kan.
Läste att jag måste hålla mig ifrån högt kolhydrathaltiga ting, frukt o grönsaker, saker i största allmänhet med socker i, fritterat blablabla..
Till en början runt lunch satt jag mest o skrattade åt det, då det känns helt jäkla bisarrt. Sedan åt jag fritterad fisk+kött till middag o konstaterade att det funkar inte att låtsas som ingenting.

Så har jag nu fått veta att jag måste hålla mig ifrån dessa ting i två veckor för att se hur min kropp reagerar, därefter kan jag sedan sakta väldigt väldigt försiktigt prova på vissa lite mer osäkra saker för o se vad som funkar o inte.

Kul..

Tjolahelöj!

Just krängt lunch på uuuungefär en fjärdedels sekund.
Jag är busy woman denna vecka gott folk. Jag är inte bara au pair utan även promoter eller va funken man ska kalla det för, för Rodeo Magazine (som en gång i tiden fanns för oss falukorvare där hemma men nu bara finns på internet - tack vare denna där finansiella krisen. - www.rodeo.net .. May it rest in peace.) nu under Design Week.
Jag cruisar runt i Puma outfit (inte världens skönhet direkt, men kunde varit värre) i kvarteren o ler, kollar shyssta utställningar o spanar efter coooola människor att hoppa på.
Ja detta med en binge Rodeo's på armen då.
Jäkligt tjillat jobb ändå. Fast varmt så in i sketan.. speciellt när Claude körde ett gatlopp för att komma till en utelåst liten Lisa som satt på marken på gårdsplanen o hängde.
Nu ska jag snart hämta Lara o Matteo. Sen så fort Simona trillar innanför dörren ska jag slänga på mig mina fantastiska.. Puma grejor o flyga tillbaka till Rodeo, kila runt lite i kvarteren o sedan smyga runt på ett coctail party med bingen o försöka kunna berätta om tidningen... återstår o se hur det går. Men va tusan det är öppen bar! Och efteråt har vi ju iallafall pass så vi kan glida vidare runt på andra ställen.
Mycket händer i lilla Milano denna vecka.

Så även om jag är en busy woman kan jag inte direkt säga att jag klagar...

nu har jag inte riktigt mer tid, så vidare uppdatering om vad Claudette är ute på för hyss för bli en liten cliff-hanger.

Tschuss!
(berlin.. inte berlin.. berlin.. inte berlin..)

Sitter med mina skitiga fötter (varmvatten beredaren har pajat) vilandes på skolböckerna som ligger o dammar på bordet (jag har prov på torsdag) o jobbar mig neråt i min 2 kilos (!) lösgodis som jag fraktade med mig från långa landet falukorv.
Ja, två jäkla kilo. Eller nej, jag vill inte föra er bakom ljuset.. 1,8 kilo. 112 svenska kronor.. 5,90/hg.
Varje gång jag ser på min lille bebis (påsen, för den dönick som inte förstod) så är det något som kittlar till i hjärtat o mungiporna dras likt små magneter mot öronen.

---

Sådär långt kom jag för två dagar sedan, upptäckte nu att det sparats i utkast.
Det är ungefär så långt jag kommer varje gång, ett par meningar. Likadant med mail. Per che? Non lo so...
Anyway.
Jag är sådär kittlande lycklig idag. Det ösregnar ute efter att ha varit näst intill 30 grader för en tid, plus att jag har mitt första "test" (mest check för att se vad vi behöver jobba på) i kursen idag. Så egentligen går det inte ihop.
Men ni vet när man bara känner sådär att man nästan bumbibjörn-likt studsar fram o ler åt allting o det är som att allting är lite vackrare o lite roligare än vanligt.
Under påsk helgen var jag ju hos mormis, och jag okej en natt hos Emelie. Det var fantastiskt och kunde inte ha kommit mer lägligt på något sätt. Tro mig.
Men på något underligt sätt så började jag le sådär okontrollerat när jag landade på Malpensa och reste mig upp för att ta ner handbagaget o såg att den italienska kvinnan som suttit framför mig suttit med solglasögonen på.
Jag var tillbaka. Jag var hemma igen.

Det är lite så det känns nu. Jag har startat ett liv här nu, på alla olika fronter så har jag nu en italiensk version av mitt liv. Sedan kan jag ibland, när jag sitter på min stjärt, lyssnar på musik o filosoferar, jämföra de olika kategorierna med de svenska verisionerna. Det är rätt underhållande.
Men missförstå mig inte älskade ni, jag vill inte stanna en stund längre än jag har tänkt mig, ånej.
Jag fruktar redan majmånad då mitt liv kommer börja brytas i bitar, som när man tar första tuggan i ett kex o allt börjar brytas sönder i större eller mindre bitar.
Somliga ting som är stationerade i Italien, här i Milano, kommer jag ha kvar tills jag överger det.
Men mina nära o absolut kärste kamrater avslutar sin tid.. Och skillnaden med dessa jämte när man sa toodiloo till nära o kära hemma, är att man inte vet när man ser dem igen.
Hade jag ett samtal med Mama Ash härom kvällen över en röding om hur de man har här blir så mycket starkare än när man vanligtvis får nya vänner, de inte bara är vänner, de är likt ens familj också. Ens stenar som håller en på plats på någe vis.
Och värst av allt, man vet aldrig när man får se varann igen. Man bor i helt olika delar av världen.
Som möjligt känt så är Katja Claude Klefbeck även absolut värdelös på farväl. Då menar jag Fullkomligt värdelös.
Så hur jag ska få ihop det vette katten. Får väl ty mig till det jag har kvar här..

Borde nog bläddra lite i min italienska bok nu.. bra grej.

1.
Jag hatar hatar hatar kinserna.
Hemma skulle jag aldrig komma med dessa underliga, något rasistiska, påhopp o liknelser när jag pratar om kineser. Tror aldrig direkt att jag tagit något särskild notis till dem hemma.
Men här är det annat vill jag lova. Här har jag förvandlats till ett föraktfullt kokande tandgnisslande agro anti-kines monster!
De är överallt, o som om det inte vore nog att jag bor bredvid China Town som kände för att placera sig MITT i stan.
De är så helvetiskt jävla otrevliga mot ALLA som inte är kineser o står bara på trottoaren o kedjeröker spottar o snyter sig.
Ja om de inte har något bröllop på gång förstårs, verkar också vara förbannat jäkla poppis.
DÖD!

2.
Om nio dagar får jag komma till vårt avlånga fantastiska land. Och en sak har jag konstaterat idag:
Jag ska knappt ha med mig några kläder eller dylikt i väskan, för när jag åker hem ska den lilla rackaren vara full med svenska behag!
Hallelujah moment.

3.
Jag ska inte skaffa barn före jag går i pension. Inte små, inte tonåringar.. Jag blir vansinnig.

Nu ska jag väl förbereda middag till några ungar som kommer gnälla över det ett tag o sen ställa till ett jäkla spektakel i köket.
Jag är inte bitter idag. Inte överhuvdudtaget.

Söndag kväll, väntar på att barnen ska besluta sig för att gå o lägga sig o somna.
ösregnar gör det också. och så var jag ut igår. och så har jag nog en av de värsta förkylningarna världen skådat.
Jag kan snyta mig i nästan en halvtimme i streck, helt absurt, som att jag hela livet gått o samlat ihop ett snorföråd som min kropp nu kände för att släppa ut i det fria. Om ni undrade..

I kort då.
I fredags drog jag till ett ställe med Johanna o Lucy. Fastnade sedan ute i sviren likt bilderna nedan, o smög in i hallen framåt halvsex.

Jag kan nu med all säkerhet säga att jag träffat en av vår tids mest uttröttande människor.
Jag skulle vilja kalla honom Mr Radio, för det var till punkt o pricka precis vad han var.
(och jag tyckte Borås pratade mkt)
En trasig jäkla radio som inte går att stänga av hur mycket än man vill.
Helt fruktansvärd om jag ska vara ärlig.
Jag har aldrig någonsin varit så utmattad efter att ha hamnat i någons sällskap som hans.
Var bara tänkt att ta nåt o dricka med min vän A, innan Mr Radio slog sig ned bredvid.
(Trots att vi visade hyffsat tydligt att vi inte ville ha hans sällskap)
Då var kvällen körd o jag fick ägna resten av kvällen åt att sitta o få mina öron misshandlade..
Min del av "dialogen" (läs monologen) bestod mest av: "Fast..." "Ja..." "Men.." "Om..." "Nej..."

Den längsta mening jag hann yttra var när jag i slutet på kvällen med nöd o näppe överöstade honom o sa att jag inte ville ha mer med honom att göra ikväll.

jag kissar nästan på mig. det är så festligt.







jag borde nog egentligen sova... men det kan jag göra när jag är död!
Nu ska jag skutta till Borås lya för att sedan möta totala främlingar som vi träffade på gatan idag o senare kila till Alcatraz för lite "Lock n Lol"-musiiik!!

BOUNA SERATA AMICI!

Okej. Såhär är det va.. Jag har typ skrivkramp eller nåt. Om man nu kan få det när man inte är skribent av något slag.
Men har inte pallat skriva mail, svara på FB mess eller skriva någe här.
Så då kom jag på den briljanta idén att kom jag bara får arslet ur vagnen o lägger upp ett gäng bilder så kan jag iaf stilla en viss hunger för den som är nyfiken på Claude-nytt.
Flesta bilderna är från Emelies kamera om ni noterar att det är en viss egoboost för Claude..

Så först kilade vi till Navigli en dag. Navigli är en flod, men även ett väldigt mysigt område i Milano.
Där gick vi, åt vi o slutade upp i en sjukt hemlig & sjukt random vintage butik där vi spenderade en timme eller två.




På kvällen var vi pepp på att gå ut så vi anslöt med några av mina kamrater i Ashlees lya. (Anna-Karin, jag är ledsen att göra dig besviken, men Ashlee är en flicka..)
Jag varnar nu mor & far för att förstöra någon möjligtvis existerande påhittad bild av era två döttrar med några få bilder som jag inte kunde låta bli att lägga upp då jag blir lite fnissig (eller ja det är väl bara bilden av Emelie kvar att förstöra. sorry emp.)



Efter Ashlees place så kilade vi till ett ställe som heter Gasoline. Jag blev alldeles kär i det.
Vad som skedde efter vårat switch of location tas upp i närmare konversationer.
Hursom så shoppade vi ihop till en liten picknick o kilade till parken dagen efter o stannade till solen började gå ner..
Juste.. Anice o Ashlee joinade efter ett tag också. Och sen kom Kevin (otroligt random kille från Florida som slog sig ner hos oss o åt sin lunch någon dag tidigare) o hans vän som jag inte minns namnet på (som Kevin hade lärt känna på bussen en dag)

1. Igår fick de veta att jag taggar i juni
2. Städerskan har något fruktansvärt oförståeligt dolt emot mig
3. Båda barnen är ännu magsjuka..

MEN!

1. Jag har tid hos frisören imornbitti (allt för att ta ifrån Emelie nöjet att få kalla MIG polack)
2. Jag kommer INTE behöva häcka hemma efter att barnen har somnat när S&A åker till Hong Kong
3. Last but not least: Det återstår baske mig bara tre dagar nu till stor-sketan anländer på Linate Airport!