claude

Håller på o packar. Sticker om en stund.
Har inget internet där uppe så kommer känna mig smått isolerad.
Men ni når mig på: +393273404036. Hela dagen varje dag.

9 dagar...


puss.

Låter lite som början på en dressman reklam slog det mig nu när jag skrev det...


Apertivo o cocktails på Noon sen bord på Gioia 69. Känns typ Welcome to the good life..
Att jag när jag måste pallra mig upp klockan sju imorgonbitti inte riktigt kommer känna detsamma är en annan femma.

Appropå absolut ingenting, imorse hörde jag att Matteo vaknat o gått upp efter att Lisa käkat frukost, fast han ska sova en timme till.
Men pallade inte släpa mig upp för att underhålla honom, så låg i sängen o lyssnade med ena örat.
Hörde hur det klirrade ute i köket och att Matteo var tyst, så kände att det var bäst att kila upp o checka vad det var.
I köket hade Matteo grabbat tag i en sked, pallrat sig upp på en stol, dragit Nesquick-pulvret till sig & satt o håvade i sig för fulla muggar. Bordet o Matteo var täckt i chokladpulver.
Matteo tittade bara upp med ett chokladtäckt ansikte o sa: "Aqua..." varpå ett halvt kilo pulver flög ur hans mun..
Jag har insett att jag helt enkelt inte kan lämna ett tvåårigt barn för att underhålla sig själv.

Äee nu ska jag tvätta kids.

Jag har gjort ett konstaterande.
Jag gillar inte den jag blivit sedan jag blev aupair.
Jag har blivit en så fruktansvärt gnällig person.
Har alltid tyckt väldigt illa om att höra folks gnäll, ja förutom när jag var barn då o gnällde så fort jag fick chansen.
Hoppas det rinner av mig såfort jag kommer ifrån att leva o arbeta i någon annans hus..

I fredags var jag i Lucy's, bokstavligt talat, mansion o åt middag. Ett helt faaantastiskt hem.
Åt faaantastisk middag med henne, Johanna o Ashlee, drack vin o pratade o sjöng.
Kilade på en underlig hemmafest efteråt som jag inte kan säga så mkt om.. men de hade hemmagjord sushi o annat gott så jag o Ash åt o drack mer vin o var glada!
Lördagsmorse vaknade jag upp hos en kuttrande Ashlee som var alldeles till sig över det fina vädret o drog med sig sitt lilla vrak till Katja ut.
O jag menar visserligen var det härligt! Jag stod i mina trosor på den lilla balkongen i hennes rum o det kändes liksom.. skönt!
Släpades ner på staden o kände mig sådär lite over-dressed i min party-outfit.
Kastade mig på McDonalds där de över satt o såg på medan jag slängde i mig en plusmeny. Därefter gick vi över gatan o jag slängde i mig en pizza. Därefter jag tillbaka över gatan o köpte en McFlurry Magnum Brownies. Det var nice..

Till kvällen hade vi först lite knytkalas á la italia med pasta, focaccia, ost, grissini, prosciotto, bresaola, mozzarella sallad.. Snart tillbaka, ska bara gå o hämta papper o torka upp min lilla dreggelpöl.

Sen kunde jag hålla min frustration över turkens beteende längre o exploderade.
Därefter var han inte längre pepp på o haka med ut... synd!
Så ut for jag, Johanna, Ashlee (som f.ö. numera är min extra mamma här i Milano) och vår lilla Inga från Island. Drog på full-on hårdrocks-klubb där det var vi o män med hår till naveln som stod o headbangade för fulla muggar, samt damer som dansade i burar. Det var jäkla skoj dock!
Även om jag fastnade först med en 40+ tjock dörrvakt som hade hästsvans o diskuterade livet, o därefter med ägaren o pratade om ting jag inte kan minnas såhär i efterhand, men denne var iaf INTE av samma skrot som resten av sällskapet i den gigantiska lokalen.

Vaknade ännu en gång upp hemma hos min extramamma Ash dagen efter o mådde riktigt fint faktiskt!
Kilade ut på balkongen i mina pantisar, ställde mig i solen o sträkte på mig o var tvungen att hejda mig för att inte vråla HELLOOOO MILAAAAN!!
Vi tog oss ut på jakt efter föda.. slutade upp på ett tjusigt litet ställe där jag gick loss på en exklusiv hemmagjord hamburger-tallrik varpå min partner körde en liten italiensk frukost. Mötte upp en trött johanna som hade nackspärr efter allt head-bangande den föregående kvällen o gick o åt glass (läs jag åt) o fick sällskap av vår lilla Inga.
Senare möttes vi upp på McDuffs där vi trängdes med emotionella Inter och AC Milan fans.

nu har jag en vecka sedan blir det berg i tio dagar.. plus att jag fått nys om att föräldrarna drar på weekend till Shanghai sista helgen i mars så då är det jag, en farmor, en latinamerikansk hemhjälp med hennes bebis o tre barn i 4 dagar.

Nu måste jag nog gå o tvätta ansiktet o försöka tvätta bort mina framtidsutsikter.
På torsdag fyller Borås år anyway! yipey. Last night of freedom!
Nu är jag trött.

Och mamma pappa, jag gillar inte idén med att ha er i mitt rum o nån random tysk i ert!

Är man inte otrogen om man har sex med någon annan än sin partner?
Även om man inte träffar personen i fråga igen.
Även om man är ifrån sin partner & denne är ovetande.

Min förfest igår gick i största del ut på att stå o tjaffsa med en turk om vad en relation innebär & vanligt vett.
Jag kokade.
Nu ska jag göra lite läxor sen ska jag gå till Mc Duffs o se Inter vs. Milan.
Återkommer med rapport från de senaste dagarna.

Later.

Ligger i soffan o ser på Tom o Jerry, medan Matteo ligger o gosar med min tutte o talar om för mig att det är Katjas tutte.
Ibland är det rätt relaxed att va aupair. ibland.
Jag har i princip flyttat in på Rick's med Borås under dagtid. Vet inte om det börjar bli tragiskt än.
Har iaf  hunnit gå igenom hela våra liv, saker vi varit med om, personer, tankar, framtidsvisioner..

Okej såhär va.
Det var inte det faktum att vi var fyra personer som inte var så disco.
Utan dessa personer som föreställer mina tre klasskamrater!

1. Holländska tösen som jag träffade på aupair-kaffen i början.
Hon tyckte jag ju om. Ja tills hon nästan var en timme sen fast hon sa att hon skulle vara högst en kvart sen, o jag kände mig som någon som blivit dissad på en blind-date. Har funnit henne lite schizo.
Hon är en sådandär svår rackare. Kan bli stött o tjurig helt pangbom!
Vilket klickar svårt med en Klåda som lever ett liv med ironi.

2. En tjej från ungern som har ett rosa Playboy-pennskrin. Förlåt. Men dessa Playboy attiraljer är en besk eftersmak i dagens värld. Inte för jag överhuvudtaget har något emot Playboy!
Hugh Hefner är en utav mina stora idoler, hans liv (om man byter ut hans kvinnliga entourage till män) tycker jag är fullkomligt idylliskt!
Cruisa runt i morgonrock i ett sketa stor mansion med massa vackra halvnakna varelser o mest bara vara stenrik.
Anyway, hon var tyst tråkig o fullkomligt intetsägande. (playboy pennskrinet gjorde mig lite undrande om hon har ett litet kinky vilddjur som ligger o gruvar inom henne...)

3. En brud från Peru som som pratade som om hon proppat in en säck potatis i foderluckan.
Plus att hon hela tiden pratade spanska ist för italienska och praktiskttaget viskade.

Resultatet av detta gäng var hur som haver att när läraren presenterade en övning o ville att vem som helst skulle börja så var de tysta likt i graven. Så började jag. Så bad läraren någon att fortsätta.
Tyst igen. Så efter att ha stått o väntat en lång stund bad läraren Den Mumlande Sydamerikanskan att köra ett go.
Det lät typ: "Muurmjugruujumjufuu" och tog 34 år.
Sen var det tyst igen. Så körde jag en gång till. Därefter tystnad.
Duo-dialogerna med peruanen var ett skämt. Jag kunde inte urskilja någonting o hon var inte med på noterna för fem öre.
Jag kände att min irritation, plus att jag att var helt fruktansvärt trött, gjorde mig något ofokuserad o jag mer började fokusera på teckningarna på väggarna. Satt o filosoferade på om det skulle hände något katastrofalt, låt säga någon bombade skolan, om de skulle skrika o röra sig då.. eller om det skulle fortsätta smutta saliv o leka statyer.
Vi hoppas på en förbättring.

Klartslutbarntjut.

Det var iallafall fredag. Och en festlig sådan. Borås bjöd på hemmagjord apertivo och Guitarr Hero Rock Band.
Rockstjärne-rollen var inte mitt skarpaste kort denna gång heller..
Därefter for vi till Le Banque. På något sätt som ännu är en viss grå-zon. Ungefär som Le Banque.

Lördag, jobb-huntade med Borås. Hon hotade med att flytta till London så kände att det krävdes drastiska åtgärder.
upp i bergen lördag kväll o spendera söndag med Lara o Matteo. Middag hos Andreas föräldrar på kvällen.
Jag är inte så förtjust i italenska kulturen o så i övrigt. Men matkulturen!
Först åt vi små pizzabitar, sen åt vi massa hemmagjord sushi o SEN paj med ris o någon svampröra o sist krämig glass.
Helt jäkla fantastiskt!
Plus att hans föräldrar är så förbaskat bra på att laga mat.

Första lektionen på skolan idag.
Min klass på fyra (inkl. mig) var väl inte direkt disco.

Från början sas det att det egentligen var fem barn som låg i min mage.
Lara tyckte att detta skulle bli ett kaos med mina kommande fem barn, och att vi nu var tvugna att tänka ut hur alla skulle få plats.
Men sedan reducerades siffran något..
Vi konstaterade att det faktiskt bara är ett barn. Ett barn som troligtvis är en flicka som kommer heta Giulia (julia) och med största sannolikhet kommer att klämmas ut i september. (då både jag o Lara fyller)

Men jag ska ju trots allt var tacksam då jag har en sådan vapendragare som Lara.
Från början sa hon:
"Katja, sen när det börjar göra ont i din mage och så för att bebisen vill ut, så lovar jag att följa med dig till sjukhuset!".
Sen ändrade hon sig dock o frågade sin Simona (hennes mamma) om hon kunde följa med mig till sjukhuset när det var dags. Därefter vände hon sig mot mig och:
"Jag är ledsen Katja men jag kommer inte kunna ta dig till sjukhuset, jag är alldeles för liten"
Jag undrade då hur jag skulle klara mig där utan henne, varpå hon svarade:
"Ta de lungt, mamma åker med dig och så tar hon med ett kort på mig".
Jag frågade senare av ren nyfikenhet vem som var pappan.
"Min pappa!"
Tyckte detta lät som en dum idé, sa jag.
"Ja då vet jag inte, då vet bara du.."

Känner mig rätt lugn inför förlossningen. Lara har förklarat att det kommer göra väldigt ont och att jag kommer gråta.
Så jag vet ju iaf vad som väntar.

Jag har alltid tänkt mig att när jag blir en gammal liten pensionärs-tant så ska jag starta Kondis, Claudes Kondis.
Och så ska jag vara en sådan där mysigt rund o go liten Bull-mormor, äta jättemkt.
Är det någon gång man kan känna att man inte behöver tänka på figuren är väl ändå när man blir gammal, då hänger det mesta vare sig man vill eller inte, så lika bra o fylla ut det o få lite spänst.

Jag har alltid haft en liten grej för små pensionärer. Men här har jag fått lite omvänt, de där söta små tanterna som tassar runt med sina dramaten-kärror o går på kondis o spelar Bridge verkar inte finnas här.
För det första är tanterna i Milano riktiga kärringar om jag får säga det själv (de flesta, jag drar inte alla över en kam).

Men idag gjorde jag en lustig iaktagelse på at det finns fler alternativ inför pensionstiden.
Här möts de minsann inte upp på kondis o kör kafferep.
Mötte upp Borås på Rick's café o där på deras uteservering under en värmelampa satt tanterna.
Alla i stoora pälsar, inte alla vid ett bord, nejnej de tog upp ett bord var.
Där satt de klockan elva på morgonen o bolmade o drack champagne o drinkar.
glidare.

Egentligen är det ingen bra idé att jag skriver idag, då blir då bara något meningslöst gnällande.
Och en gnällig person är en fruktansvärt meningslös person.
Hade en dålig dag då jag mest sprang runt kors&tvärs o gnissla tänder o drog ihop ögonbrynen så mkt jag kunde..
En sådan där dag då man dunkar hälen i golvet när man går för att få ut lite aggressioner.
Borås räddade mig en stund o mötte upp mig för lunch så jag fick komma ut o avreagera mig på någon. Grazie mille.
Men hur som helst, troligtvis är allt löst nu.
eller ja jag jobbar tre helger denna månad.. så kan väl inte direkt påstå att slår i taket av lycka.

nej men ni hör ju, jag kan inte skriva nu. Utvecklas bara sakta till nått gnäll.
Lika bra o lägga av innan det går för långt.
Poängen med detta inlägg var hursom att sända mina ursäkter till Den Store E för att jag misskött mina plikter..
(appropå ingenting har jag börjat drömma om svensk sommar varje natt..)

Jag misstänker att någongting hänt med mitt sinne sedan jag anlände hit.. det står liksom inte rätt till.
jag har utvecklat paranoia & konstiga ideer för saker o ting.

Idag t.ex. så spatserade jag runt i affärer efter att ha lämnat Borås (johanna) för att vara flickväns-vakt.
Jag strosade runt o blev lite smått äcklad av min omgivning då alla tycktes lukta så illa.
Såfort en människa stod i min närhet tyckte jag att jag kände en unken doft som påminnde skarpt om disktrasa.
Doften upprepades gång på gång någon stod nära mig.
Efter ett tag började jag filosofera över om det kanske i själva verket var Jag som luktade disktrasa men inte kände det, förutom när någon ställde sig i min närhet o doften inte kunde flöda ut i det fria, utan studsade tillbaka till mig!
Men jag drog en sniffrunda över hela mig o konstaterade att jag snarare skulle associera min odör till något fint.. som en blomsteräng, än en väl använd disktrasa.

En annan sak är att sedan jag anlände har varit bensäker på att Bianca (hunden) har inopererade videokameror i ögonen så det kan hållas koll på varje moove som görs när herrskapet inte är i stugan.
Jag har länge försökt intala mig själv att detta är fullkomligt vansinne, & att det framförallt inte är fysiskt möjligt.
Men ändock så känner jag mig lite stiff o obekväm när hunden granskar mig..

Jag har även blivit en väldigt synisk flicka.
Som trogna besökare kanske minns så skrev jag i ett av mina första inlägg att jag de första dagarna konstaterade att alla Milaneserna såg så jäkla bittra ut hela tiden, så jag gick runt o log mot allt o alla för att försöka göra världen en lite finare plats. Det var innan jag insåg konsekvenserna av att vara flicka, vara blond och att se glad och välkomnande ut.
Nu såhär två månader senare har mina bekymmers-rynkor så gott som växt ihop och mina tänder har nog utvecklats till hälften av dess tidigare storlek & mina käkmuskler liknas nog snart vid Gastons om jag fortsätter gnissla på detta viset.
 

Idag snöar det. Och jag drack ganska många öl med Johanna igår. Det är en förjäkla deprimerande kombo.
När jag är bitter på tillvaron har jag en tendens att
1. Titta på bilder o falla tillbaka i minnen från en svunnen tid.
2. Se på Disney-klipp på youtube. Eller Jotåb som min mor kallar det.

Hittade t.ex. denna



Så tänkte jag lite på Barcelona.
Det var bra där.
Det var så jäkla relaxed.
Se bara på vår frukost-stund, Mirri käkar nudlar, Sara klunkar juice ur förpackningen o Daniela satt väl med sina konstiga chokladbakelser. Själv hade jag mörkt hår.. och åt nudlar o chips från morgon till kväll.
Men det jag minns mest från Barcelona var hur härligt att lägenheten var i en enda lång linje.
Vilket gjorde att jag (som helst inte stänger dörren när jag går på toa) kunda sitta på tjotta & samtidigt hänga med i middags-diskussionen!

Igår var lite oplanerat.
Jag skulle gå ut o ta en kaffe med Johanna för att hon hade tappat livsgnistan o det skulle vara Turk-Guzz-Fest i hennes lya.
Så möttes vi upp o gick till en bar.. så blev det att vi tog varsin drink ist.
Sen skulle de stänga & men vi va inte redo att gå hem utan bestämde oss för att gå till McDuff's (pub) o prata om livet.
Vi utbytte många livsanekdoter. Och jag kom i säng vid tre ist för vid elva.
Idag ser det ut som om mina ögon har varit o storhandlat, om man ser på regionen inunder dem.

Förresten börjar min syster Johanna arbeta idag efter ett års mammaledighet.
WELCOME BACK!
The first cut is the deepest som de säger... snart känns allt okej igen.

Och på allmänn begäran:

Så hade de åkt igen.. lika fort som de kom så var de borta igen.
Hur var det att ha dem här då?

Det var så mysigt. (Även om min fantastiska kropp prickade in sin PMS för första gången på två månader.)
Man fick vara ett litet barn igen, man fick familje-gnabbas om tönt-saker, man fick gosa, man fick vara turist.
Framförallt så fick man ha några här som visste precis vem man var.
som jag älskar mina små pensionärer.

I fredags eftermiddag skyndade jag mig i det fantastiska vårvädret till centralstationen för att möta dem där de stod.
Vi kom hem o drack en kopp kaffe med Simona, gick ut genom parken ner på stan o kikade runt.
Satte oss ned (utomhus!) o mor o far åt sen lunch, gick lite till, pappa gnylade om att han ville äta glass o åka spårvagn, han blev nedröstad o vi satte oss o drack kaffe, sedan hem o äta pasta med hummer med Andrea, Simona o Lisa.

Lördagmorgon kilade vi tillsammans med de tre o drack kaffe på Corso Como.
Därefter gick vi neråt staden igen, kikade in i Doumen.. den var stor. Spatserade runt, pappa gnylade om att han ville äta glass, åka spårvagn OCH att han hade ont i knäet (sist nämnda kanske var lite synd om honom faktiskt).
Så käkade vi lunch o spatserade vidare genom olika kvarter, förbi min skola, tll Design Museet där jag o mamma dumpade av pappa i cafét med en tidning o en kaffe o gick sedan för o kolla utställning om ett projekt med unga arkitekter från hela världen i sammarbete med Benetton.
Tyvärr var själva Design Museets huvuddel stängd på grund av arbete o öppnar i mars (Emelie, jag hoppas du läste mellan raderna vad det innebär).
Plockade upp pappsen som var besviken över att de inte hade någon glass o bestämde oss för att gå o hitta någonstans att äta glass.
Pappa tyckte vi skulle åka spårvagn dit. Men det bidde inte på det viset.
Vi gick o åt glass på Garibaldi o därefter gick vi i 254 olika butiker för o köpa: fiskdelikatesser, vin, ostar, bröd o bakelser, vin igen, kex o grönsaker..
Sen gick vi hem, njöt av våran fångst, pratade om livet o sjönk ner framför Gran Torino.

Idag vaknade jag av att Min lilla mamma (fantastiskt mysig känsla) tassade in o sa att varmvattnet inte funkade.
Därefter la värmen av..
Elementet i badrummet började läcka..
Frysen som hade lagt av kvällen innan stod på -26 ist för -18..
Sen fick mamma migrän av något slag o dog på soffan en stund medan Pappa o jag åt frukost i tre timmar o diskuterade livet.

Därefter skulle vi åka för att hinna till våran bokade visit för att se Den sista måltiden.
Och pappa tyckte vi skulle åka spårvagn. Jag hade faktiskt nämnt tidigare att jag inte hade något koll på varken metro eller spårvagn men min far tyckte det gjorde det hela desto mer spännande.
Jag chansade på 7an som brukar ta mig till o från slottet men tji fick jag, den åkte helt kokobäng o vi hoppade av i panik.
Jag tyckte vi skulle satsa på en taxi medan någon flummig karl som doftade en touch av alkoholhaltig o pratade tyska, engelska o italienska på en o samma gång försökte få min ömma moder o fader att hoppa på 29an som går åt helskotta.
Jag lyckades övertala mor min att om vi skulle hinna så var det bäst att fånga en taxi på en gång o så gjorde vi.
Medan pappa grymtade halva vägen om att våran Tysk-Eng-Italienske fyllbult verkade mkt pålitlig o att taxin körde konstiga vägar.
Vi såg målningen, vilket var väldigt intressant. Gick på arkeologiskt museum o lärde oss Milanos historia. Åt lunch och sen..
ÅKTE VI SPÅRVAGN HEM!!! (fast pappa var inte riktigt nöjd för han ville åka med de gamla vagnarna o vi råkade hamna på en ny)

Nu sitter jag här själv iallafall o surplar aspirin-brus o försöker få bot på min huvudvärk.
och såhär i efterhand känns det tomt att inte höra min pappa muttra om glass o spårvagnar, att inte ha min lilla mamma som går runt o städar överallt fast det knappt finns något att städa...
Att inte ha några att killa i nacken eller bara & krama o pussa på lite då o då. Några som kan sitta o ge mig lite livsråd.

Men jag får tänka att om inte allt för lång tid kommer Min Ems.