COLDPLAY KOMMER TILL ROSKILDEEEE!

Okej, jag har ju en plats på jorden som jag en gång om året börjat älska.. Roskilde Festivalen.
Och under våren roar jag mig med att läsa deras informations-mail som kommer på rullande band o kika in på hemsidan titt som tätt för att checka nya band.
Och först ut i år är Coldplay o jag är så lycklig att jag vill explodera. Det är ju magi!
Jag ville så gärna gå o se dem i stockholm men så tyckte inte Ticnet att jag varit ett tillräckligt snällt barn i år så jag fick inte komma på kalaset.
Men så pang boom!
Did I hear i HA-LLE-LU-JAAAAH??!!





1 dag
14 timmar
11 minuter


Sen så.

JAG DÖR!



Den store Cilldalf skickade just denna till mig o jag tror jag dör snart.
Det är så roligt.
Jag vet att min ömma moder säkert kommer nööööööh:a honom som en liten vilsen hundvalp,
men det är något fruktansvärt underhållande över det hela.

Fick just reda på att jag kommer spendera tio dagar i bergen i slutet på februari, sportlov typ.
Jag kommer vara isolerad från Min omvärld i en o en halv vecka...
Jag kommer vara död när jag kommer hem. Fullkomligt död.

Jag är så trött att jag vill kräkas.
Det var en lugn förmiddag o sedan gick jag o fikade med Johanna B o Lucy.
Därefter kickade det igång.
Första springa hem o hämta sittvagnen, springa till Laras skola o klä på henne o sitta där o vänta för att den förbannade nannyn till kompisen hon skulle hem till var sen, därefter springa till Matteos skola då jag trodde att den stängde fyra o klockan var fyra, svettig o flåsandes snubbla in genom dörren o ordna matteo o kila hemåt, mellis, leka, byta sängkläder, kaos då mamman skulle gå för att hämta Lara o Matteo skrek, tvätta skrikande Matteo, blöja om o klä, ge Matteo mjölk, bada Lara, klä Lara, hjälpa Simona o organisera väskförrådet då hushållerskan eller nån bara slängt in allt så vi inte fick in väskorna, vika in mina kläder i garderoben, äta... och nu sitter jag här o filosoferar över om jag ska gå med ut till en pub o ta nåt o dricka även fast jag känner mig död bara för att få komma ut.
Nu spelar Lisa flöjt. Lisa Spelar inte flöjt. Alltså kan ni ju räkna ut resultatet.
Mitt trötta sinne dör snart.

Jag funtar på att testa löpbandet på övervåningen bara för att slippa höra mer.


I don't whant to work today - just take it easy cause there's no stress.

Ser igenom inläggen jag skrivit ibland.. varje gång slås jag av hur jag skriver som en kråka.
undermedvetet skriver jag av någon anledning orden i fel form, särskriver/ihop, stavar fel, glömmer skriva ord eller skriver helt enkelt ett helt annat ord!
solly.

Hur som, idag åkte jag o Johanna till Parma.
Vi trodde det skulle vara strålande sol idag o mkt härlig dag att strosa runt i Parma. Inte då. Det var mulet dagen lång & i Parma hade inte snön försvunnit lika fint heller utan det låg likt ett hav av slask.
Men vi gjorde Parma så gott vi kunde ändå!
Promenerade runt på små gator, gick in i Doumen där vars tak är TÄCKT i målning, fantastiskt! Tände ljus, gick lite mer små gator, in i en annan kyrka, tänkte kolla en stor konstutställning men först lång kö till biljett o därefter lång kö till att få komma in kändes opepp.
Åt lite lunch på ett litet ställe o promenerade till den stora parken som såg alldeles fantastisk ut MEN med ett slaskhav var det som att promenera i en liten sjö, så det får bli en annan gång.
Promenerade längs med ån ist.

Jag har konstaterat att jag får ångest eller vad man ska kalla det alldeles för lätt..
Minns när jag var liten o kanske var tjurig o grinig mot mamma för någonting innan jag gick till Björngård, och sen hade jag en fruktansvärd ångest i magen hela dagen.
och jag kan känna samma "ångest i magen"-känsla här nere ibland.
Ex. när det är helg eller så o jag faktiskt inte jobbar o går ut på kvällen o inte träffar dem så mkt så går jag sedan runt o har en knut i magen, med en känsla över att jag gjort något fel.
Nu har jag gått med den känslan hela helgen..

Men det blir väl lätt så när man bor med andra.

Patch

Hejhejhallå!

Ålrajt.
Igår kilade jag över till Johanna B (tös som jag nyligen lärt känna som tidigare varit aupair men nu återvänt för att jobba).
Där startade jag, johanna o en australiensisk tös vid namn Lucy ett band. Guitar Hero Rock Band.
Jag har konstaterat jag nog inte riktigt har något egentlig naturlig fallenhet för att sjunga, spela låtsas gitarr eller trummor.
Svettades o tjöt bakom trummorna innan det var till o ge upp o trösta sig med vin o limoncello.
Senare gick vi till en klubb vid namn Eleven. Eleven hade model-party igår. = Liten trång klubb fylld med tjejer som var så långa att de skulle kunna vara stand-in för bönsjälken i Jack o bönsjälken. Och män som var typ 50 o förmögna.
Vi drack vår drink o stack tillsammans med Johannas room-mate Kaan.
Till Le Bangue. Jäkla shysst ställe, tillåt mig presentera:



          

Riktigt pompöst ställe.. I taket på dansgolvet hängde en gigantisk kristallkrona.
Har för mig att en fågel kvittrat i mitt öra om att det är en gammal bank eller nåt sånt.
Skitsamma. Slaggilurade hos Johanna efter o vaknade imorse o ville såga av huvudet med en trubbig smörkniv.

Ikväll har jag varit på apertivo med Johanna W (den första tösen jag lärde känna här nere) och Lisbeth (aupair från norge).
Började med att vi satt o sippade, snaskade o små snackade. Och slutade med att vi hamnade i ett gigantiskt sällskap o lekte någon italiensk dricklek (även om varken jag eller johanna drack) som tog ungefär halva kvällen att förklara.

Det var ett stort gäng italienska män, en italienska, ett par som drogs in i det mitt i sin lilla romantiska date som var från frankrike o spanien & så vi då. Lyckades lära en italienare som såg ut som Henke Larsson att sjunga refrängen på Ingen kickar fotboll som han Zlaaatan Zlataaan. (säg till en italiensk man att du är svensk o du får ofta OH ZLATAN IBRAHIMOVICH!!)

Det var alla mkt trevliga om det inte varit för det att jag fick en obehaglig beundrare om halsen som förstörde nöjet för hela kvällen.
Jag ljög så mkt i mina försök att slippa undan att tillochmed pinocchio skulle varit imponerad.
Sa exempelvis att jag inte kunde ge mitt nummer för att jag hade inget italienska nummer utan bara ett svenskt, men som han inte kunde ringa till för det kostade mkt för mig att svara, då ville han ha det iaf såg jag slog in några random siffror som liknades med ett svenskt nummer, drabbades därefter av panik om karln av en händelse skulle säga att han skulle ringa upp så jag fick hans nummer (och då mötas av antingen någon random eller en röst som sa att det inte fanns) så jag breddade min lögn och sa: Fast alltså du kan inte ringa. Den är hemma... eller nä alltså den är hemma i.. SVERIGE.

Då skulle han ha mailadress, därefter msn (där jag faktiskt var helt ärlig i min förklaring att folk inte kan lägga till mig).
Och nu är jag inte dryg när jag berättar om dessa män. För varenda flicka som varit i italien vet att det tyvärr finns många av rasen Plåster.
Vart jag än tog vägen var det som om jag hade hans huvud över axeln.
Samma skräp var det igår på Le Banque där jag utbytte några artigheter med en gosse o sen hade honom i nacken halva kvällen. Det funkar inte ens om man är rätt fram o hård!

- Come have a drink with me!
- No thank you, I'm going to dance with my friends. But thank you anyway.
- Noooo but whyyyy, come with me! (tar tag i mina handleder och börjar dra mig)
- But NO I'm whant to be with my friends!! (försöker kravla mig loss)
- COME with MEEE!!!
- I DON'T WHANT TO GO WITH YOU. I ONLY WHANT TO BE WITH MY FRIENDS TONIGHT!!!
- Pleeeeeease!

Så slet jag mig loss o marsherade (så gott jag kunde efter som glassplitter låg som en matta på dansgolvet)
Dansade ett tag, sedan kom han smygande o dansade bakom, än en gång, halva kvällen.

Det är synd. För jag menar de ser ju inte ut som monster (med vissa undantag), men så är det ena sådanna plågor i stjärten, för o säga det lite finare, så att man tillslut helhjärtat avskyr dem.

Jaja, nu ska jag nog försöka sova lite. Ska på dagsutflykt med Johanna o Lisbeth till Parma imorgonbitti!

It's a time for JOY!

Mina damer och herrar, jag förstår att ni under en alldeles för lång tid gått dagarna i ända med nedsjunket huvud, moloken blick o släpat fötterna i marken.
När ni vaknat på morgonen har ni undrat;
Varför ska jag egentligen gå upp när det är såhär?
Många av er har säkert slarvat med hygienen, kanske även med maten, motion har kännts omotiverat.. Att överhuvudtaget gå ut o möta världen må ha kännts lönlöst.
Och tro mig kära ni, jag har varit på er sida hela vägen...

Men älskade ni, väntan är över!
Så hopp in i duschen, kamma över flinten, på med kråsskjortan & fin kostymen, sätt blicken i skyn o spring ut på gatan och lägg armen om en vacker flicka o dansa o SJUNG!
FÖR VÄSKAN ÄR HÄÄÄÄR!!!
Ja ni läste rätt.
Själv har jag redan firat med champagne, en rackarns god en dessutom!

När jag fått upp den var jag så tagen att jag inte visste vart jag skulle börja. Jag ville bara lukta på alltihop o verkligen känna in att det verkligen var sant. Men jag är knallförkyld, så tryckte bara min snoriga näsa mot dem o slängde in de i tvättmaskinen.
Sen försökte jag klura ut vad jag var lyckligast över..
Skorna? Har köpt ett gäng..
Trosorna? Samma där..
Krämerna?(!) Med sina Herbs from the alpes, Ocean silk technology etc..
Springskorna? Jotack hallelujah!

Nej vet ni vad som var det bästa av allt:
Min Nagelfil.
Jag har utvecklat klo-liknande naglar då jag inte låter några skitpappfil komma i närheten av min små bebisar.

Nu ska jag hälla i mig meducin (för femte gången idag), stoppa en papperstuss i varje näsborre (för o stoppa mitt niagrafall till snornäsa) & skutta i säng o se lite SATC-film eller nåt.
För JAG måste bli FRISK för om EN vecka imorgon kommer två fantastiska människor hit.
Här har vi ena hälften...
Peace out!


godnatt



jag fick den här låten från E någon gång för länge sedan.
sånt gör mig glad.

och mörker gör mig blödig.


katjas klagan

jag mår som jag förtjänar idag..
halv tio igår la min självdiciplin ner o jag övertalades med enkelhet att gå ut.
först på en pub som serverar shots för 1 €.. det är ju också en start..
sen kilade vi till ett ställe som heter Hollywood som är kännt såsom stället modellerna o fotobollsspelarna går till. Det bör man ju spana in.
Och mkt riktigt, i synnerhet eftersom fashion week avslutades i dagarna..
Det var kul o jag tassade in genom dörra framåt halv sju. det var mindre kul.
Vad som var ännu mindre kul var denna morgon.
Knappt jag hann slänga ner min liter med vatten som jag fint placerat bredvid sängen innan jag möttes av en syn liknande denna:


(ja jag har en viss tendens att överdriva..)

Den var traumatiskt för min mage just där o då.. men jag lyckades hålla min stuffing nere med mycket möda.

Nu är det medication-time!

Hitler-Nanny vs. Schizo-barn

Idag är båda barnen hemma. jackpot.
Hursom så ska de ha massa medicin (hypokondriskt land). Inte bara alvedon här inte.
Så imorse när det vaknade var det dags för mig ett få i dem antibiotika.
Lara slängde i sig den på två röda & frågade om hon kunde få mer. (Den luktar bubbelgum)
Därefter var det dag för Matteo.. han var inte lika pepp på medicinen.
Han skrek o vägrade vägrade vägrade. Jag höll honom i mitt knä o försökte få honom o ta den men han sprattlade som om jag var elektriska stolen.
Så jag konstaterade att den guckan skulle ner i hans söta lilla hals var jag tvungen att ta i med hårdhandskarna:
Jag tog honom i knät igen, körde en bensax om hans ben, höll fast båda hans armar med en arm och satte hans huvud mellan min arm o mitt bröst. Han var fast. Han skrek självfallet livet ur sig.
Så hällde jag försöktigt ner medicinen i hans mun.
Direkt efter släppte jag taget om honom o berömde honom o förklarade att det var över. Han skrek fortfarande.

Bara att denna gång tjöt han: IGEEEEEN IGEEEEN!!

jag förstår om ni efter detta inte vill överlämna edera barn i min händer.

nostalgitripp

Har kommit hem från Doktorn nu. Flicke barnet hade 39° feber när vi var där.
Min uppgift var mest att försöka lugna henne, klappa hennes huvud o säga att det snart var över.
Så kom vi hem o pratade om hur vi ska lösa det o att vi hoppades på att Matteo inte skulle bli sjuk.
så tog vi tempen. Grabben hade 38°.
skjut mig.

Anyway så försökte jag komma på andra tankar o kollade igenom bilder o blev sådär lite sommarnostalgisk..

När vi tog studenten.. (notera min pingvin-position. fullt obegriplig.)



Vi såg på fotboll



Jag o min Bacill roade oss en natt..



Mina fina



Firade Midsommar



Var i en skärgård



Min fina..



Som en gång startade ett härberge





Det är fint att ha bilder att se tillbaka på...

VABar

Lara är hemma från skolan idag. Så nu sitter vi i soffan o ser på Starka Adolf medan hon har en temp i armhålan.
I eftermiddag ska vi kila till doktorn. Kunde ju då ha passat på at fråga henne om nosen min, om hon bara kunnat ett ord engelska..

Vad mig anbelangar har jag tänkt ringa skolan idag o se vad de pysslar med förtillfället.
O därefter ska jag ta emot väskorna som ska komma idag på förmiddagen! Hallelujah!
Alla mina ting ska återvända till dess rätta ägare!

Mamma, självklart ska jag inte sluta prata med Folk!
Bara sluta vara för trevlig i utelivet. Capito?

Igår var jag med Johanna o Johanna o gick runt på staden o sedan glass på Chocolat. Fina grejer..
Detsamma som jag gjorde i lördags på dagen fast med ena Johanna o Silje.
Rätt shysst sysselsättning.

Lite upplysningshjälp tack

Jag börjar blöda näsblod hela tiden känns det som.
Jag det är inte att jag snyter mig eller stöter till den eller något.
Är fanimig inte ens förkyld!
Och nu är jag ARG jag är förbannad över att hela tiden få blod i munnen o behöva o stå med papper efter papper på toaletten.
Jag rör inte ens näsan innan det sätter igång.
Plötsligt känner jag bara något varmt som sakta rinner ner mot min överläpp.
Jag försökte ta reda på vad det kan bero på, men allt jag hittade var de sa att jag snyter mig oförsikigt eller nåt,
annars stod det att om det händer ofta så ska man kolla upp det.
Men jag tror inte på att ringa till italienska doktorer.
Sen hittade jag en artikel om Gunn-Britt, 64,

som sa att hon varit trött o blött mkt näsblod o tillslut visade det sig att hon led av diabetes typ 2!
Ska jag gå o hänga mig med en gång?!

Kan nån bara tala om för mig vad det är jag har en brist utav (förutom sömn för det är det inte).

G ringde igen btw. Killen har helt klart riktig issue med att förstå när det är dags att lägga ner.
Sen F som jag först trodde var lugn o sympatisk men som tydligen han också är seg o kålan.
Först textade han o frågade vad jag skulle göra till kvällen. Jag tänkte jag svarar senare.
Så ringde han utan att jag hörde ett tag senare. Därefter hade han skickat ett sms:
"Ledsen att du inte vill träffa mig igen.. jag hoppas jag har turen att stöta på dig någongång igen".
så tänkte jag det var över.
Men så hade jag ett missat samtal idag igen. och därefter ett mess:
"Kan du tänka dig hur trist lördagen var utan att mina förhoppningar blivit sanna. Snälla svara, vad du vill, men svara snälla!"

Italienare är bara för mkt.
Nu är jag trött på det här. Det var dumt att prata med folk. Jag ska lägga ner det.
Jag är på riktigt pissigt humör ikväll.
godnatt.

Giorgio

Nu ligger jag i sängen med datorn på magen, en vattenflaska i ena handen o min telefon i den andra.
Förlåt men italienska män är helt... jag vet inte vad.

Okej, igår var vi alltså ute, vi var först nio stycken som tog en appertivo för att sedan vara sju som gick till klubben.
efter drinkar o en flaska vin var jag glad o då även pratglad.
Inne på klubben dansade vi, jag pratade lite med någon italiensk man sedan återgick jag till att dansa.
Senare började jag prata med en annan italiensk man o vi o några andra gick undan för att komma undan den höga ljudvolymen, då kommer man numeró 1 flygande: "Katja du går väl inte nu?!!" (detta gjorde mig lite skrämd då det var ungefär en timme sedan jag pratat lite med honom).
Jag pratade med man nummeró 2 ett tag vars namn var Giorgio (han refererade till Giorgio Armani när han presenterade sig. själv tycker jag det låter som någon porrskådis.)
Efter ett tag återgick jag till o dansa. Så kom man nummeró 3 o vi började prata. Fabio (vad är grejen med namnen?!).
Då mitt herrskap blev Giorgio pissed.
Han knackade mig på axeln, skakade på huvudet i vinkade hej då. Hej då sa jag.
Därefter trillade det in sms med budskapet "I o happy d'or i". (han hade tagit min telefon o ringt till sin telefon o fått nr)
Senare kommer han fram till mig o börjar babbla:
"Fine fine you want to be with the other guy. Okej. I hope you're happy. You don't have to call me. Fine fine.."
Och medan han står där o tjura så kommer man nummeró 1 från ingenstans o kramar mig o säger
"Bye Katja, I'll find you among the aupairs on Facebook!"
Då såg han ännu bittrare ut.
Det hela var helt bisarrt, likt som om vi hade gängat ett par månader.

Strax efter drog vi oss alla hemmåt.
Men tro inte att Giorgios kväll hade slutat för det.
Nej från fyra o framåt satte det igång. Ringde fyra ggr o skickade en rad sms som jag nu upptäckt denna morgon:
04.22 "ok"
04.31 "no problem if you like the other guy... it is only for know me and u"
04.59 "I can't belive u"

Äe fy.
Personligen kan jag inte påstå att någon av dem var mkt att hänga i julgranen, iiiiiif you know what I'm saying.
Jag tyckte det mest var kul att prata med folk som var över tio o under 40.
Jag blir lite illamående av o tänka på dem nu.
eller så är det bara vinet som gör sig påmint.
ska dricka vatten o ta en dusch o dra till stan.
komma på andra tankar. som skor tex.

På återseende.


FF - som i FamiljeFritt

Aaaah sådär ja! Nu har jag vinkat farväl o slängt igen dörren.. o vet ni vem mer som är här då?
INGEN!
Inga barn, inga vuxna, ingen hund, ingen städerska. Bara jag.
Jag kan sätta på hög musik o sjung med hur mkt jag vill!
Jag kan ÄNTLIGEN gå på toa med öppen dörr! (det har varit en väldigt svår process för mig att försöka vänja mig vid att sitta där med stängd låst dörr helt själv)
Jag kan springa runt i bara handuk efter jag har duschat! Eller ännu bättre, jag behöver inte ens handuk!

Jag är nu The King of my castle!



Resten är långt bort i bergen.

Jag ska fira detta med att gå ner o köpa något skräpvin för en billig penning!
Ikväll blir det först appertivo & sedan utgång.
Nu slänga av mig mina snuskiga kläder o ta en lång dusch utan att något barn släcker lampan eller ropar på mig utifrån!

Trevlig fredag kväll hörrni!
Kram på er.



Torsdag 15 januari

Idag gick jag på au-pair träff på ett café. Dagens mission.
Det stog att folket skulle anlända mellan halv elva o elva, så jag var där kvart i.
Gick in, såg inga unga töser.
Köpte en cafe americano  o gick upp o satte mig, tänkte att de kanske var där eftersom det var där alla sittplatser var...
Det var helt tomt.
Jag o min bok satte oss vid räcket så jag hade full sikt över vilka som steg in o ut.
Medelålders buissnes men steg in o ställde sig o hängde vid disken o tog en macchiato.
Fashionabla damer med.
Och unga gossar.
Alla slängde de i sig en kaffe på nedervåningen o gick.
På övervåningen kände jag mig som någon dektektiv i ett femtiotals drama där jag satt helt ensam med en uppslagen bok under näsan medan jag med kisade ögon sneglade ner mot dörren o väntade på mitt objekt.
Ja det eller som om jag stod inför en blind-date då jag inte hade en blekaste aning om vad jag egentligen tittade efter.
Unga flickor? Det finns ett gäng i Milano.

Hur som, tidsnog hörde jag hur några unga engelsktalande (med viss brytning) töser klev upp för trapporna o satte sig bakom mig. Så slog jag mig ned o det blev fler o fler.
Några amerikanska flickor, några holländska. Och jag.
Det var skoj!
En berättade historier om hur hennes tyrann till värdmamma beordrade henne att sitta o vakta torktumlaren medan modern själv satt i vardagsrummet (?!)
även om hur samma värdmamma snöt sin son o sedan kastade snorpappret på henne.
Denna flicka sa att hon förberett en plan att rymma nästa helg de åkte till sin stuga i bergen.
Vad det skulle göra för gott förstår jag inte.

O igår gjorde jag level-test på min blivande skola, väldigt trevligt område f.ö.
nu väntar jag på ett mail för o få veta när o vad jag får börja!

Och min lilla lilla söta moder är suk.
så då tänkte jag på den här låten: (jag står dock inte till svars för videon då det är något hemmabygge jag fann på youtube o tyckte den lille farbrorn var lite charmig.)


Sen kom jag Nalle Puhs lilla instruktionsbok som på något sätt hamnade i min packnig. (mamma?)
Den är fylld med citat frå karaktärerna, så hittade jag en trevlig:
När du är på besök hos en vän och känner dig sugen på en munsbit av någonting kan du prova med att titta längtansfullt mot skafferiet.

Nu ska jag återvända till det glamorösa livet o byta blöja.

tjenispenis

Det är allmänt känt att Milano är ett utav de stora modecentrumen.. o jag menar mode är ju kul.
Mindre kul när jag bor här är att JAG ska behöva drabbas av att modehusen behöver galgar (läs modeller)!
Det verkar vara "Go-Sees" överallt hela jäkla tiden!
Bara jag går utanför dörren så sveper de förbi mig, långa o ståtliga, med portfolion underarmen.
Går jag runt hörnet är de där med.. promenerar jag runt på smågator är de där med.

Eller okej, när de verkar vara för manliga modeller så kan jag väl inte påstå att jag ligger på marken o tjuter o slår nävarna i asfalten. Får mer fokusera på att bibehålla balansen.
Men damerna.. de liksom glider förbi som om de vore stora medeltidakungar som har stora mantlar o minkpälsar som svävar bakom dem när de sveper förbi. Och där står jag likt en tjänare med nedsjunket huvud o den där egokicken man hade för en liten stund sedan fösvann med den lilla vindpusten som orsakades av den store kungen.
nä nu skiter vi i de vandrande pinnarna.

Jag har ett test imorn. 11.00.
För att testa mina skillz i italienska o se vilken nivå jag ligger på, för att sedan få komma in på en kurs på min blivande skola!
Ja de svarade tillslut.. åh ack så glad jag blev.
Gjorde t.o.m en liten Henke Larsson målchest efteråt om jag ska vara ärlig. Jag vet inte riktigt vad som hände.
Jag drogs bara med i mitt eget lilla moment.. och är glad att jag inte befann mig på allmännplats.
Och på torsdag har jag tänkt att besöka någonslags aupairträff!
Om jag hittar..

Men det händer grejer iallafall!

Okej.. först Cilla:
Andrea - Fader, Managing Partner i investment företaget Orlano Italy Management SA, 41 år, lång.
Simona - Moder, Tax-manager, 38 år, pratglad.
Lisa - Dotter, studerande, 10 år (11 den 14e feb), High School Musical-besatt
LaraGio' (i dagligt tal Lara) - Dotter, förskola, 4 år, SägerSjungerSkrika KissBajs&Prutt från morgon till kväll
Matteo - Son, 2 år, liten o oförstående

Emelie:
Jag filosoferade även jag länge på det det där med djuren. Vet inte hur det gick till. Kommer inte ens ihåg namnet på vart de varit.

Kuriosa:
Den 30 januari 13.20 landar två av världens mest fantastiska människor på Bergamo flygplats utanför Milano.
Mina skapare, även kallade Mor & Far.

Jag är lycklig.

Castello di neve

Kaotisk morgon.
Lisa försov sig.
Vilket innefattar Katja försov sig.
Väcktes av en mor som stormade in sju minuter innan Lisa börjar skolan.. Därefter hade morgonstunden inget guld.

Försökte precis ringa skolan också (min alltså, inte lisas), de svarade inte. Jag börjar ärligt talat tro att de undviker mig.
Jag känner mig som en efterhängsen liten groupie som behöver en reaktion från dem för att inte tappa livsgnistan!
(jo de där var lite överdramatiserat..)

I helgen hakade jag till bergen o hängde med LaraGio' och Matteo två långa dagar.
Lärde Lara hur man rullar en snögubbe ordentligt och presenterade henne för Snölyktan som inte verkar skapas frekvent i dessa sydliga breddgrader. Jag visste heller inte hur man sa lykta på italienska så vi kallade det för ett snöslott med ljus i.
Tycker jag lät lite mer pampigt!

Hursomhaver så var vi på middag hos Andreas föräldrar på vägen hem igår kväll, de bor i Ivrea som ligger mellan Courtmayeur & Milano.
Hans föräldrar är två nyblivna pensionärer sedan något år.
Hans far var väldigt orolig (även resten av familjen) vad han skulle göra när han slutade arbeta.. Men så hittade han något att sysselsätta sig med: Golf! (ledsen paps)
Under middagen försökte jag få kläm om honom men det gick.. sådär.
Han var den där tystlåtna allvarliga typen.

Men mamman däremot! Håjaja en sådan dam.
Hon roar sig med att åka världen runt & utforska o är sällan hemma, hon har nog varit överallt. Driver även ett hem för gatubarn i Madagaskar sedan tre år.
Mannen reser med henne mkt även han, men det är hennes huvudsysselsättning. De hade nu nyligen kommit hem från... världens ände någonstans o hade fullt med fotografier på pingviner, valar, o isbjörnar.
Hela deras hem var som att gå runt på Etnografiska.
En stor samling med spjutspetsar de samlat när de gick runt i Sahara öknen (som man gör ibland), ett bord täckt med tidningar o böcker om världens alla hörn, afrikanska figurer, underliga gamla vapen, konstverk, fuuuullt med fotografier osv osv.
Och fantastisk mat lagade de också, o så hade de massa hemmagjorda små delikatesser.. o ett sånt där härligt kök som är fullt med burkar, kryddor o ting på öppna hyllor.

Varför de sedan hade tre sovrum o tre badrum på två personer som sällan ens är hemma, frågade jag inte..
Jag smög mest runt på vardera deras kontor o tittade på fotografier från nu o då o lät mig fascineras.

Hey you pussycats, ooohoohoh

Tillbaka i ett snötäckt Milano.
(De säger mig att de inte kan minnas att vädret varit på dette vise här förr)

Det är kallt, packat med snö, jag har inga (under!)kläder för väskorna har kommit bort,
jag är sjuk, jag har nedsatt hörsel för mitt öra är mitt i sin tonårsrevolution.. jag är bitter.
Jag hittade denna bild på datorn när jag satt här o frös:



Då blev jag ännu bittrare.

Som nämnt så har väskorna kommit bort vilket resulterar i att jag är väldigt snuskig.
Jag hade i stort sett allt i den där stora lådan, eller ja förutom koftor o jeans. tjiho! ...
Igår fick jag akut-springa o köpa flerpack trosor på H&M då jag endast hade de jag hade haft under resan o det kändes.. sådär.
Emelie, även känd som den lilla glödlampan, förslog att jag skulle sno från barnen.
Vilket hade varit en bra idé, om jag ville värma anklarna.
Köpte en bok också, så jag kan börja på att bli en snidig italienare på egen hand innan jag börjar kursa:



Det var välla bra gjort?!
Och sedär, två små skivor också! Rena rama portabla klassrummet!

Rean har börjat här också. Det är trevligt. gick loss på kofta, sportbh, kjol, linne...
Jag var dock för lat för att prova något så körde lite walk on the wild side.
Tyvärr var jag inte tillräckligt klok för att tänka att jag kanske skulle köpt strumpor också.
Så nu sitter jag här med en svart o en vit o hoppas att strumpfén ska öppna upp taket o dumpa ner en flaklast med strumpor så jag slipper gå ut.



Tyvärr säger något mig att jag lär få vänta ett tag.. så jag måste komma på en plan B.

Resan gick bra förutom att varenda flyg var försenat, en tjej fick hjärtklappning,
jag sov mindre än två timmar på hela dygnet, mitt öra kändes som det skulle explodera o jag bröt ihop o slängdes i pulver o tabletter, väskorna kom bort.. Men god mat var det!
Allas hemnycklar var i väskorna så fick ringa städerskan o be henne öppna.
Allas jackor var i väskorna så vi satt inlindade i filtarna från planet.

Nä nu ska jag ta o tycka lite synd om mig själv.

See you later aligator
(in a while crocodile)

Goodnight sweetheart well it's time to go

Det var det.
Någonstans tog 2 veckor vägen, även om de snarare kändes som en.
Här är klockan halv nio på kvällen och vi har just vinkat av familj numeró 2.
De bestod av Simona o Andreas två kompisar och deras två barn, Marco (8) och Anna (5). + Mexico.
Det var ett väldigt dramatiskt farväl av min trolovade o svägerska. Blev vissa fördröjningar på bilens avgång då kramarna aldrig tog slut.
Men ryktet säger mig att kidsen får följa med o hälsa på i Milano i april o fira Marcos födelsedag, nu ska jag hitta en riktigt bra present..
Ikväll har jag haft en släng öroninflammation.. eller ja de senaste dagarna har jag haft ont, men ikväll satt jag apatiskt o stirrade rakt fram o höll mig om örat under middagen. Jag orkade inte bry mig om att barnen sprang iväg fast de skulle äta sin mat..
Sen var det som om Mary Poppins kom o viftade med sitt lilla spö o barnen blev små änglar.
Från att ha sprungit runt o vägrat ditten o datten, så satte sig Lara o Anna ner bredvidm mig, tittade upp o sa:
"Katja, vi tycker om dig."
Tätt därefter kom Lisa som hade vägrat äta sin fisk o påstod den var full med ben, trots att jag förklarade att det var filé, och slängde armarna om mig o sa:
"But you can't be ill, you're my love my life!"
Sen kom Marco o satte sig i mitt knä, burrade ner huvudet mot min nacke o klappade mig försiktigt.

Barn kan vara Himmel o Helvete.

Nu har jag haft några utländska droppar i örat som tydligen innehöll kortison o grejer, samt något pulver har slängts ned.
Till en början hörde jag knappt någonting.
Samma procedur skall upprepas imorn.
Har jag fått några kex jag har att knapra på om jag vaknar och har ont inatt.
Nu ska jag gå från stranden, hämta Lara, gå upp på rummet, kanske se någon tecknad film & sedan sova min sista natt i detta paradis.

puss&snusk.

(jag ser ännu en gång ut som en kräfta efter denna dag)

Jag är kär...

Helt sant.
Han har allt det där..
Han är charmig, han får mig att skratta, han är glad i mat (äter för ett helt sällskap), han är aktiv, han är mysig kramig o pussig, har en shysst stil etc etc.
Vi har det bra ihop helt enkelt.
Vi försöker förtillfäller luska ut hur vi ska få vårat förhållande att fungera på varsin sida av atlanten.
Han i chicago jag i milano.
Det ä bara en liten yttepyttepatte sak som besvärar som en sten i skon..
Han är åtta.

Nu har jag precis suttit på stranden o stirrat på havet i en timme medan Matteo låg på min mage o sov.
En sak vill jag bara skryta med en stund:
Jag firade in det nya året med Charlize Theron! Coolt va!?
Och jag firade Matteos födelsedag (30e) med att sitta o diskutera bebisar med Brooke Smith, hon blonda superkirurgen i Grey's Anatomy.
Sen var det någon mörk stilig karl här på nyår också som Mexico sa var kändis men jag vet inte vem det var..

Nu slänger jag upp min mantel över axeln, vänder ryggen till, kikar över axeln o säger:
I'll be back!

RSS 2.0