claude

.. så sa hon. Hudläkaren som min "böld"-läkare språkades med.
Ja, det och "Inte ska du gå på antibiotika IGEN! (jag har käkat tre omgångar denna sommar). tvätta dig en gång i veckan i en månad med Hurbsrkgbd. Syster, lägg asolsprit omslag på den nu."
Syster Lenah höll inte riktigt med.
När Fru Doktorn hade lämnat rummet o Katja Bölden Klefbeck låg där på britsen med rumpan i vädret satte hon sig vid sitt lilla bord o mumlade:
".. asolspritomslag.. pfft.. kommer ju inte göra någon skillnad. antibiotika skulle jag ha sagt.. men nänä.. visst.. vi gör väl såhär då. inte för att det lär hjälpa.."
Sedan blev det obligatorisk omläggning av rygg-hålet o lite kläm o känn på kompisarna i armhålan.

Sista vända imorn. Lite melankoliskt. Som att ta farväl av en semester-romans. Vi har ju haft en hel sommar ihop.
Jag o syrrorna.
Lotta. Lenah. Pirjo. Ellinor. Irmeli. Ingrid. + Rastlösa pratkvarnen till dam i receptionen som jag inte vet namnet på. Vi har väl haft det mysigt ihop va? Ni kommer sakna mig. Ni vet bara inte om det än..

Sen borde man väl slänga ut ett Tack även till de där två nötterna på SöderKliniken a.k.a Gökboet. Var ju trots allt de som handskades med den första "Kratern". Som gjorde sitt bästa för att hålla god min när den explodera.
Och till Sarah för att jag fick klämma sönderhennes hand och som stod ut att se på när de grävde i min rygg.
Och till Annelie a.k.a Katjas Privata Hemtjänst som så snällt kom till hem till mitt kök o la om efter arbetstid.
Och kanske lite till Dr. Åsa a.k.a Fröken-"jag har problem med att säga ordet Bajsa" som satt o lyssnade när jag gaggade om min knasiga mage.
Och kanske till Doktor o Syster utan namn på Gastro-kliniken på Sofiahemmet som sprayade snuskig banansmakande bedövning i halsen på mig o sen tryckte ner en kamera o kikade runt o nöp lite bitar från mitt inre, som lät mig se min strupe, magsäck o tolvfingertarm. (skitintressant!)
Och kanske till A som stod ut med att jag smög upp varje morgon när han var här, för att gå på min dagliga omläggning, som hjälpte mig klä på mig, lagade mat till mig o pysslade om mig när jag helst skulle kapat av hela min kropp.
Och kanske till Emelie a.k.a Fröken-"Jag är så rädd för blod o dylikt att jag inte ens vågar se på Grey's Anatomy" som tappert gjorde rent och la om mitt snuskiga rygghål när vi var på sjön.

När jag tänker efter har det varit väldigt många inblandade i min Böld- och Mag-sommar.
Tack då.